Okej gårdagen var katastrof!
Ingen höjdare på jobbet, men det gick ju bra, men det var påfrestande för hjärnan! Sak samma. Det jag egentligen vill gnälla över är alla dessa förbaskade ouppfostrade ungarna som bor på områder. Missuppfatta mig inte nu, jag älskar barn, men jag tycker deffenitivt man ska lära barn att lyssna på andra människor ( om barnen överhuvudtaget ens lyssnar hemma )

Såhär gick det till:
Efter jobbet plockade jag med min lilla Pris på promenad, och gick ner bakom i våran lilli mini "skog". Där endel barn åker pulka m.m.
Det kommer TVÅ barn springande emot oss ( och för er som inte vet så är Santos skiträdd för barn, blev skrämd när han var 9 veckor, men vi jobbar på´t ) .

Barnen: FÅÅÅÅR  VI KLAPPA HUUUUUUNDEN??
kan meddela att dom nu springer som tokar emot oss och jag har en skällande hund i andra änden av kopplet.

Jag: Han är rädd för barn så ni får sätta er ner en bit ifrån så får vi se om han vill hälsa på er!
Lyssnar barnen, nej, eller jo, den ena tjejen stannar och den andra fortsätter framåt i raskt tempo.

Jag igen: Han är rädd, så du får stanna. STAAANNNAAA! ( säger jag ordentligt till henne )
Tjejen stannar tillslut men småretar Santos endel.

Barnet: Gillar han snö?

Jag: Njae, sådär. Ibland gillar han det.

( ung J*veln tar snö och kastar på Santos, och nu blir jag riktigt arg, kan inte minnas exakt vad jag sa till tjejen. )

Nu börjar barnet krypa fram emot Santos, och det dumma är att vi kunde inte gå därifrån för det var såpass liten plats ändå. ( hatar migsjälv för att jag skulle gå den vägen med honom idag )

Jag säger åter igen till flickan att STANNA, annars kan hon aldrig hälsa på honom, utan om hon sitter ner så han blir lugn av att dom bara sitter där så kanske hon kan hälsa en annan dag om HAN vill.

Vet ni vad ungj*veln gör då?
DÅ BÖRJAR HON SPRINGA RUNT MIG OCH SANTOS SOM EN IDIOT. Jag blir vansinnig och säger till henne ordentligt att sådär får hon verkligen inte göra, att det är elakt och att nu får hon aldrig hälsa på Santos. Jag vet inte vad jag sa till henne, men det var nog ett par saker till och jag var arg och helt vansinnig på henne. Att hon inte kan lyssna och göra som man säger, istället gör hon raka motsattsen.

Kan säga att dethär gick otroligt fort och jag var så fruktansvärt arg när jag gick från barnen.

Inget illa menat mot någon, jag älskar barn, men jag tycker att dom ska lyssna även på andra vuxna ( om dom nu ens lyssnar på föräldrarna hemma ) Jag kan lixom inte få in i skallen hur man kan göra så när man ser att en hund är rädd. Det blev ju en konflikt emellan oss, dock var det bara jag som pratade då hon mest gjorde en massa jävla skit.

Kan säga att det andra barnet verkade iaf vettigt då hon sa till sin kompis att lägga av också. Hur kan ett barn gör såhär, trotsa en vuxen? Och när jag säger till henne flera gånger att hon inte får göra så.

Jag gillar inte att "skälla", men i vissa fall när det gäller sitt egna "barn" så blir man så jävla känslig. Man måste göra det som känns rätt för sigsjälv. Och i detta läget kunde jag inte hålla mig ifrån att säga till henne ordentligt. DUMMA BARN!


All träning med att Santos ska känna sig tryggare tillsammans med barn känns nu som bortblåst och att vi nu är på ruta ett igen. Bara att fortsätta träffa barn som vet hur man lyssnar!

Vad tycker ni jag skulle gjort i denna situationen? Utöver det jag gjorde eller skulle jag gjort på ett helt annat sätt?